Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Om fejderna kan nämnas, att det första anfallet
skedde i december. Allmogen var uppbådad och ut-
rustad så godt sig göra lät för att söka hindra rys-
sarnes framträngande. Vid Nickala — ungefär 1 mil
från Haparanda — och i Seivits by — gränsen mellan
Kalix och Neder-Torneå socknar — voro bönderna
posterade. Till följd af den ringa mängd snö, som
då förefanns, lyckades ryssarne med lätthet spränga
den till motvärn satta linien å båda ställena samt
hunno plundra så väl kyrkan som närmaste byar,
innan bönderna hunnit den 6 mil långa vägen till-
baka för att bortdrifva dem. Åtta dagar därefter
blefvo de vid kyrkobordet posterade sockenborna åter
angripna; dessa försvarade sig mycket tappert en
hel dag, dödade många, äfven fiendens kommenderande
major, men kunde ej hindra ryssarnes framryckande
till Öfver-Kalix. Vid återkomsten härjade dessa
flera dagar och afbrände en gård i hvar by. Följande
ar — strax efter nyår — upprepades ryssarnes anfall,
men kalixborna voro då mera förberedda, hvadan
större motstånd kunde göras, och fienden måste vika.
Sedan dess har socknen skonats från fientliga anfall
— 1720—21 års fälttåg nådde ej Neder-Kalix — ända
till den sista blodiga kampen, då systerlandet Fin-
land bortrycktes 1809. Ännu finnes en och annan
gammal veteran från krigets dagar, som vet att om-
tala de gräsliga lidanden, som då utstodos, medan
barkbrödet fick stilla hungerns kval och trasorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
