Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men på det sättet skulle det ju inte
finnas något stort alls.»
»Det fins det inte heller, — stort och smått,
det är alldeles detsamma, — man endast ser det
olika. Det enda stora som fins, det är det stora
hela, — verldsaltet, eller hvad du vill kalla det,
men det är också så stort, att det slår i hjäl
allt annat. Denna väldiga kraft, som alstrar
och förstör i sublim bekymmerslöshet, — det är
något stort att tänka sig! Och då sitter här ett
litet eländigt kryp till menniska och dyrkar sig
sjelf och gör en verld af sitt lilla ögonblickslif,
— och före henne har det varit myriader
men-niskor, som drömt det samma och blifvit till
intet, och efter henne skall det också komma
myriader, som skola drömma och förintas på samma
sätt! -Det är både ömkligt och löjligt!»
»Om alla tänkte så, — hur skulle det
då gå?»
»Det har du mycket rätt i, och derför är det
också en olycka att få syn på sin egen ringhet,
ty då förlorar man smaken för sig sjelf, — och
blir, hvad som kallas en förolyckad existens.»
Han hade blifvit ifrig och het. Nu tystnade
han tvärt, gjorde ett slag öfver golfvet, satte sig
åter och började att tanklöst lägga ut korten.
Signe hade låtit sitt arbete sjunka ner i knäet
och satt tyst, försänkt i tankar. Efter en stund
såg hon upp på morbrodern och sade med ett
tonfall, som kom någonting att vibrera inom
honom:
»Och ändå är morbror inte lycklig nu?»
Han skrattade tvunget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
