Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dc bästa stunder, hon hade, det var på
kväl-larne, sedan hon krupit i säng och släckt ljuset,
och allt var tyst omkring henne. Då var hon
så förunderligt rik på tankar och planer, då bygde
hon sig en framtid af idel framgång och lycka,
då genomlefde hon flere års mödosamma arbete
och sträfvan på ett ögonblick. Ett begär att
företaga något dref henne ibland att stiga upp och
ställa sig i blotta linnet vid fönstret, dold bakom
gardinen, seende ned på den tomma, tysta gatan,
som endast sällan genljöd af en försenad
vandrares steg. Hon stod der, väntande på, hon
visste icke, hvad för en ingifvelse, som skulle
komma till henne från den stora staden med
hela sin här af för henne okända existenser,
tills med ens det löjliga i hennes ställning trängde
sig på henne, och hon skamsen kröp i säng
igen, för att slutligen somna in, längtande efter
morgondagen, som hon såg fyld af ett rastlöst,
jublande arbete.
Men då hon vaknade, tung i hufvudet och
matt i hela kroppen, skrämde det bleka
dagsljuset, som trängde in genom gardinerna, alla
hennes nattliga drömmar på flykten; verkligheten
tryckte ned henne, kall och likgiltig, hopplös
och intresselös, och det var nästan med veder
vilja, hon steg upp och klädde sig för en
långsamt framkrypande dag.
En söndagsförmiddag hade Volmer och
Signe gått tillsammans ut för att taga sig
en promenad. De hade gått på måfå och så
småningom kommit utom den norra tullen, in i
skogen. De följde en gångstig, som letade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
