Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen en bräcklig lungsotspatient, som nu låg
för döden.
De hade emellertid kommit in på en stor gård,
som såg ut som en sopbacke, men der våren
likväl kommit en tynande, förkrympt växtlighet att
spira upp. Vid dess bortre ända låg ett
envånings-trähus. Der gick Volmer in, medan Signe satte
sig utanför på en gammal trälår, som stod lutad
mot väggen.
Volmer knackade på en dörr, väntade en
stund, men då ingen svarade, vred han om nyckeln
och steg in.
Oaktadt ett fönster stod öppet i rummet, slog
en förskämd, instängd luft emot honom, en luft,
inpyrd af lukten af snusk och surt läder. Det var
ett trångt rum, på samma gång kök, verkstad och
sofrum. Midt emot dörren stod en säng, och i
denna låg en man nerbäddad. På örongåttet
hvi-lade ett svartskäggigt, utmärgladt ansigte; hyn var
gråaktig som solkigt läder, håret låg klibbadt i
pannan, ett par feberaktiga, insjunkna ögon fastades
på den inträdande.
Volmer satte sig bredvid sängen och talade
med den sjuke. Han såg, att det var intet att göra,
att slutet snart skulle komma. Då han setat en
kvart, reste han sig upp för att gå. Han hade redan
lagt handen på låsvredet, då han vände sig om,
vid att den sjuke ropade på honom. Det lät som
ett kväfdt, förtvifladt nödrop.
»Nå, hvad vill Karlsson?»
Den sjukes ögon irrade oroligt omkring, utan
att möta Volmcrs. Slutligen frågade han med en
knapt hörbar röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
