Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att i dödsminuten, då han hängde ensam och
öfvergifven på korset, svigta och tvifla äfven
han, och ropa ur djupet af sitt menniskohjerta:
»Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit
mig?» Han var dock lycklig, ty han var ett offer
för sin egen tro, han var en fantast, som trodde
på sin uppgift. Och de voro jemförelsevis
lyckliga äfven de, som kommo efter honom, ty de
lefde för en idé, som ännu var ung och rik,
och som skulle kämpa sig fram. Men hvad
skola vi säga, om dessa, som nu skola lefva på
samma ide, nu, då snart två årtusenden sugit
musten ur den, då den blifvit lappad och lagad,
nu, då den öfverlefvat sig sjelf?»
»Det var en tid,» fortsatte han efter en stunds
tystnad, — »jag var ung då, och inte rädd för
att se framtiden i stort, — då jag i förlorade
stunder såg framför mig såsom ett mål, det skönaste
jag kunde tänka mig, att rifva ner denna gamla
bygnad och lägga grunden till en ny. Jag
misskänner inte kristendomen, den har haft sin stora
betydelse, — men hvarför skulle den
undandraga sig den allmänna lagen för förgängelse?
Hvar tid har sina former, och det är förgäfves,
som man söker tvinga in vår tid i en
förgången tids.
»Och kristendomen skall också falla, förr
eller senare, och det skall komma en annan
religion i dess ställe, en jordens i stället för
himmelens, för att i sin tur falla också den.
Men jag var inte mannen, jag saknade den
vig-ligaste förutsättningen för en reformator, tron,
— jag är född en tviflare. Mina reformations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
