Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade dertill. Hon hade alltid svärmat en smula
för den, — och när så olyckan träffade oss, och
hon icke kunde hafva något hopp om att bli bra
gift, — så tedde väl den banan sig ljusast för
henne.»
»Ja, — det kan jag tänka mig!» svarade Signe.
— . Men hvarför stannade hon inte här i
Stockholm, utan gick till landsorten?»
»AT samma skäl som alla andra. Ser du, hon
var aldrig någon verklig skådespelerska, hon hade
sitt vackra utseende, men det var allt. Under det,
att hon drömde om stora roller, fick hon gå här
som statist. Och då hon ledsnade vid det, gick
hon till landsorten för att bli primadonna.
Stackars Julia, — hon fick nog bittert ångra sig, men
dä var det för sent.»
»Hon var då inte lycklig?» frågade Signe svagt.
»Mitt kära barn, det fins knapt någon
olyckligare varelse än en vacker aktris, som inte är
någon aktris. Ty under det hon drömmer om
sceniska triumfer, under det hon tror sig vara en
misskänd storhet, — och det tro de alla, — är hon
tvungen att ockra på sitt utseende, sin kropp, —
och när då äfven ungdom och skönhet
försvinna, — då–––––––-»
Han kom att kasta en blick på Signe, och
vid det svaga skenet från en gaslykta såg han, att
hon blifvit alldeles blek och hade tårar i ögonen.
Hans ord hade uppkallat hös henne bilden af
modern, såsom hon sett henne den kvällen på
teatern, som hon sedan icke kunnat glömma, —
sminkad, djerf, halfnaken, utsatt för alla blickar
från salongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
