Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han kvarhöll henne.
»Se så, — du är väl inte ond på mig, —
jag skämtade ju bara, — det förstår du väl!»
Hon sökte lösgöra sina händer, som han
fasthöll; — det arbetade våldsamt inom henne,
och slutligen kom det till ett utbrott:
»Nej, — men jag är så ledsen, — derför,
— derför, att morbror tror, — att jag inte
duger till någonting, — att, — att, — jag är en
sådan der vanlig »
Hon kunde icke fortsätta för snyftningar.
Han drog henne sakta intill sig, leende öfver
hennes barnslighet, men på samma gång
erfarande en känsla af beskyddande ömhet, då hon
lutade sin af snyftningar skakade kropp mot
honom. Hans blick gled smekande öfver
rundnin-gen af hennes hals, som smög sig mjölkhvit ur
hårfästet och förlorade sig under
klädningslif-vets spetsar.
»Se så, — se så,» sade han lugnande,—
»hur kan du tro det, — visst inte, •—• tvärtom.
Förlåt mina dumma ord, som jag inte menade
någonting med!» ,
Hennes snyftningar aftogo. Han tog hennes
hufvud mellan sina händer, lyfte upp det och
kysste henne på pannan.
»God natt nu, mitt barn!»
Hon blef blossande röd, mumlade ett svagt
»god natt» och skyndade in i sitt rum.
På sitt rum gick Volmer länge af och an,
blossande på en cigarr och försänkt i tankar.
Först då cigarren brände honom på fingrarne,
kastade han den ifrån sig med en åtbörd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
