Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Volmer efter tre månaders bortvaro kom
hem och vid bangården mottogs af Signe, fäste
hans blick sig på henne med en synbar
öfverrask-ning, så att hon rodnade och slog ned ögonen.
Denna tid hade på ett märkbart sätt
utvecklat såväl hennes kropp som hela hennes väsende.
De flickaktiga, alltför slanka formerna hade antagit
kvinnans mjuka, smidiga fasthet, anletsdragen hade
liksom mejslats ut ur de förra, obestämda
konturerna ; hennes sätt hade fått den mogna kvinnans
trygga medvetenhet.
Hon öfvervann snart det första ögonblickets
förlägenhet och sträckte gladt och otvunget ut sina
händer mot honom. Då de kommit ut på gatan,
stack hon sin arm under hans med en anstrykning
af koketteri och frågade med ett lätt skratt:
»Jag är väl inte för tung?»
Hon visade en så barnslig glädje och stolthet
i medvetandet af sin kvinliga rnagt, hela hennes
sätt bar så tydligt prägeln af en studerad
säkerhet, att Volmer ofrivilligt drog på munnen, på
samma gång han med ett visst välbehag kände
hennes arm hvila i sin.
»Moster hade hufvudvärk och ville derför inte
gå ut;» sade Signe, svarande på en fråga, som hon
förgäfves väntat på, utan att dock vara missnöjd
med, att den icke kom.
»Inte något farligt, förmodar jag?»
»Nej, bara det vanliga! svarade Signe, och
derefter lemnade de detta ämne med samma
lättnad, som man känner, då man gjort en
höflig-hetsvisit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
