Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvarför skulle jag inte det? — Det är i
synnerhet en, som jag sett på teatern alla gånger,
jag spelat, och som jag för öfrigt möter, hvart
jag går. Och alltid ser han på mig med ett par
ögon!»
Ju mera uppretad Volmer blef, dess mera
återvann hon sin säkerhet, och hon började finna ett
visst nöje i att förarga honom.
»Har du haft det nöjet att göra den unge —
herrns bekantskap?»
Han tänkte säga narrens, men ändrade sig
i sista stund.
»Nej, men jag vet, att det är en ung prest,
som heter Brunner eller något sådant der. Han
är visst mycket beskedlig för resten, och ser visst
inte ut, som om han skulle kunna göra något ondt,»
tillfogade hon med hänkastad likgiltighet.
Volmer svarade intet. Han kände sig
obehagligt löjlig i sin roll af mentor, men på samma
gång erfor han ett starkt begär att använda sin
käpp mot den der manliga individen, som
åtföljde dem.
Då de kommo hem, mottogos de af fru
Volmer. Hon helsade lugnt och stilla på sin man,
rädd att visa den glädje, hon kände öfver att
återse honom.
De åto kvällsvard och skildes derefter åt för
natten.
Då Volmer kom in i sitt rum, gick han en
stund af och an, hvarje gång stannande framme
vid fönstret, liksom tvekande, innan han vände.
Slutligen gick han fram till det och spejade
bakom gardinen ner på gatan. Han ryckte till, mum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
