Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men så småningom samlade sig i den husliga
atmosferen ett ovädersmoln, som endast väntade
på tillfälle att utbryta.
En dag satt Signe vid sängkammarfönstret
och sydde. Allt emellanåt lät hon dock
sömmen sjunka ner i knäet och stirrade framför sig.
försjunken i tankar. Det var nya, sällsamma
tankar, som hon aldrig förr erfarit, och som hon
inte kunde reda, — på samma gång så ljufva och
så smärtsamma.
Han hade på morgonen gjort en upptäckt,
som uppfylde hennes sinne med en rastlös oro,
en fruktan på samma gång som ett hopp. Hon
fick oupphörligen tårar i ögonen utan någon
orsak.
Hon stödde armbågen mot fönsterposten och
såg ner på gatan. Det var ett starkt biåsväder.
Vinden trängdes samman på den trånga gatan,
fick fördubblad kraft och snodde rasande om
hörnen. Några fa personer stretade mödosamt
fram mot blåsten ; ett fruntimmer seglade i
medvind utför gatan och gjorde en ömklig figur,
då blåsten svepte kjolarne om benen på henne,
så att det såg ut, som om hon icke hann följa
med dem.
Då ryckte Signe plötsligt till, tog sig med
handen för bröstet, som om hon erfarit någon
plötslig smärta, och reste sig långsamt upp.
Hennes blickar hängde ängsligt och forskande vid
ett föremål nere på gatan. Denna långa, smala,
framåtlutande gestalt, som tvang sig upp emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
