Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fast hans skröpliga, menskliga förstånd ickc
kunde fatta den, — för första gången drog han
icke jemnt med försynen, utan hade sina stunder
af uppror, knot och klagan mot den gud, han
hvar Söndag måste prisa.
Och när så hans hustru för fjerde gången
blef hafvande, och ingen ljusning visade sig,
började dessa stunder blifva allt tätare, hans tro
undergräfdes mer och mer, han blef dyster och
grubblande och intogs af vedervilja för det kall,
han utöfvade. Med en hemlig bäfvan gjorde
han sig förtrogen med läror, som han förut utan
pröfning förkastat, som han icke ens velat taga
kännedom om för att icke smutsa sin själ. Det
hade kommit derliän, att han bland sina
embets-bröder gick och gälde för »en farlig karl», och
hoppet om befordran blef allt svagare och
svagare. Trött och misströstande lade han då
händerna i kors och lät allt gå vind för våg,
skjutande skulden på en försyn, som han icke längre
ville tro på.
Han hade ett par gånger tänkt hänvända
sig med anhållan om hjelp till Signes morbror,
fabrikör Volmer, men Signe hade sä energiskt
satt sig deremot, att han måst afstå derifrån.
Detta hade uppväckt hans misstankar, han stälde
det i samband med åtskilligt annat, — och han
ansåg det för sin pligt att göra efterforskningar
angående Signes förhållande till sin morbror.
Men då de icke förde till något resultat, afstod
han snart från dem, med en aning om, att han
dermed besparade sig obehag. En dag läste de
i tidningen, att Volmers hustru dött, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
