Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes tankar, att han varit som död för henne
förut. Det föreföll henne endast som en [-egendomlig-] {+egen-
domlig+} ödets ironi, att hennes man skulle hafva
honom att tacka för sin uppkomst, en ironi,
som i hennes tankar uteslutande drabbade
mannen.
Dessutom låg hon då sjuk efter sin sista
barnsäng.
Denna sjukdom var svår och långvarig, och
det var nära, att hon icke gått igenom den.
Hon blef väl räddad undan döden, men allt
sedan dess led hon af ett invärtes, obotligt ondt,
ett underlifslidande, som tvang henne att föra
ett stillasittande, overksamt lif. Och då fick hon
åter tid att tänka, — grubbla utan uppehåll, hela
dagarna.
Hennes af långsamt samlad bitterhet
fyl-da hjerta flödade öfver. -— »Hvarför skulle allt
detta drabba henne, hvarför skulle hon lida så
mycket, hvarför skulle hon vara olyckligare än
alla andrar» Hon grubblade utan uppehåll på alla
dessa frågor, på hvilka man icke far något svar,
och på hvilka man icke vill hafva något svar,
— dessa anklagelser med ett hånande frågetecken
efter sig.
Och utgående från denna olycka, som likt
en jernring kedjade henne fast vid marken,
plockade hon tillsammans alla sitt lifs missräkningar
och sorger, små och stora, fogade dem
tillsammans, länk vid länk, tills hon fatt ihop en kedja,
som naglade henne fast vid ett oförtjent ödes
martyrium. Och vissheten om hennes martyrskap
gaf henne en slags bitter tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
