Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade måhända setat så en halftimma, då
hon hörde brådskande steg i rummet utanför. En
aning om nya olycksbud kom hennes hjerta att
krympa samman. Hon häftade stelt sin blick vid
dörren.
Den öppnades, och barnflickan stannade på
tröskeln med blekt och förskrämdt ansigte.
Så snart Signe fick se henne, visste hon hvad
som händt. Hon reste sig upp och frågade med
tonlös stämma.
»Hvilkendera är det?» ’
Flickan stod bara och stirrade på henne utan
att komma sig för med att svara.
Då fick hon ett anfall af ursinne. Hon rusade
fram, grep flickan i armen och skakade henne med
all sin styrka, under det hon med en af vrede
skälfvande röst ropade!
»Men så svara då, — svara!»
Hon hade kunnat slå henne, en sådan
förbittring sjöd inom henne mot den stackars flickan,
som stod framfor henne såsom olyckan förkropps
ligad.
Denna ryggade förskräckt tillbaka och fick
slutligen fram.
»Jag vet inte, — jag tror, — de ha’ feber
båda tvål»
»Båda två!» — Det var för Signe, som om
all känsel flytt bort ur hennes kropp, hon föreföll
sig sjelf som en död massa, hennes hufvud var som
en tung klump, och hon kände endast ett begär
att få sjunka tillsammans, slippa tänka, känna, veta
någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
