Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omgaf henne som ett nät, sväfvade hotande
öfver hennes hufvud, gapade under hennes fötter,
hållande henne i en ständigt jägtande ångest.
Hon kröp samman i sängen, grep krampaktigt i
täcket, drog det öfver sig och gömde sig
kvidande; — förgäfves, — del var der också, det
kom krypande på henne, krälande ut ur
sängkläderna, och hon rusade upp, darrande af fasa,
— då var det öfver hennes hufvud, det föll,
ramlade öfver henne, krossande henne, och
hon sjönk samman under dess tyngd, — men
då gaf marken vika under henne, ett bottenlöst
svalg öppnade sig under henne, och der
gapade det, hotande att uppsluka henne, — hon
sjönk och sjönk, djupare och djupare, —och
hon kramade sig fast vid sängkarmen som en
drunknande i sjönöd, skrikande:
»Rädda mig, — rädda mig!»
Ibland var hon dock mildare, lugnare; då
kunde hon blifva som barn på nytt, barn till
tankar, stämma och väsende. Då kunde hon
knäppa i hop sina händer och långa stunder
sjunga för sig sjelf på en vaggvisaktig melodi.
»Gud, som hafver barnen kär, — barnen kär,
— barnen kär!»
Längre kom hon aldrig; dessa ord sjöng hon
om och om igen med samma barnsliga, lallande
röst.
Andra stunder åter fick hennes ögon en hård
blick, hon grep i täcket med knutna händer,
pressade det ner mot kuddarne, som om hon
kväfde någon, i det hon hviskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
