Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den öfriga kroppen tycktes blott vara till såsom
en infattning åt dem.
Hennes gamla onda, som efter barnens död
och de kropps- och själsskakningar, hon då
undergått, länge varit som döfvadt, hade på de
senare åren kommit tillbaka, långsamt och
smygande, tills det slutligen utvecklat sig till en
kräfta, som förtärde henne inifrån med en
obeveklig långsamhet. Hon visste, att hon bar
döden inom sig, en tum för tum krypande död,
ständigt påminnande henne om sin närvaro. Man
hade velat försöka med en operation, men hon
hade hårdnackadt nekat att underkasta sig den;
hon var rädd för, att den skulle kunna
misslyckas och medföra en för tidig död. Ty det var
något, som hon väntade på, som hon för intet
pris ville dö ifrån, och hon köpte sig ett
för-längdt lif med ständiga plågor. Hela dagarne
satt hon, halfklädd och okammad, i sin
gungstol, långsamt gungande af och an, det enda,
som förskaffade henne någon lindring, då plågorna
ansatte henne.
«Erik har inte kommit ner ännu?» frågade
Brunner, då han kom in.
«Nej;» svarade Signe kort och frånvarande.
Han satte sig. Utan att säga ett ord sutto
de midt emot hvarandra, båda med tankarne
upptagna af samma sak.
De tänkte på det, som denna dag skulle
ske, — Erik skulle för första gången predika.
Ett år hade förgått, sedan han for till
Upsala. Han hade aflagt sin förberedande examen
och så kommit hem på våren. Han hade varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
