Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag dyrkar inga afgudar. Brunner hade fogligt
invändt, att han icke trodde, att Gud förbjudit
menniskorna en oskyldig njutning. Och så hade
han passat på tillfället och talat om, att Gud
var mildhetens och kärlekens Gud, som icke
fordrade, att menniskorna skulle göra jorden till
ett helvete för sig. Hvarför hade han gifvit
menniskan allt det goda, som lifvet har att
erbjuda, om icke för att hon skulle njuta deraf,
— med måtta naturligtvis, med medvetande, att
detta endast var ett lägre, förgängligt godt. Nej,
han fordrade intet martyrium, endast en ödmjuk
hängifvenhet, och det var blott, då menniskan
uppreste sig mot honom i högmodigt trots, som
han drabbade den förmätne med sin vredes
skon-löshet för att återföra honom på ödmjukhetens
saliggörande väg.
Men nu hade Erik afbrutit honom och börjat
fara ut mot hela denna väfnad af kompromisser
och undanflykter, som mensklig klenmodighet
spunnit om trons och lärans obevekliga
stränghet. Du skall inga andra gudar hafva för mig 1
— så var lagens första bud, och dock uppfylde
man hela sitt lif med afgudar, köttets afgudar.
Han hade eggat upp sig mer och mer, orden
riktades ej längre till fadern utan ut i tomma
rymden, som om han talat till en stor
menighet. Och han lyssnade till sina egna ord, som
om han öfverläst ett tal. Men då talet var slut,
såg han sig omkring i rummet liksom för att
påminna sig, hvarför han sagt allt detta, och
med en ansträngning för att hålla sig uppe i sin
stämning och i den indraga verkligheten, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
