Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Indianskan och kajmanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En dag, då hennes man som vanligt var
frånvarande för att efterse sin boskap, tog hans hustru
några kläder med sig till flodstranden, för att tvätta
dem. Floden var det enda vatten som fanns nära
rancho’n, och genom att föra kläderna med sig,
besparade hon sig besväret att bära vattnet ett godt
stycke; dessutom fanns vid stranden en bred, slät sten,
på hvilken hon brukade klappa sin tvätt. Hennes
lilla flicka följde henne, bärande ett af klädbyltena.
»Då de kommo fram till stället, fyllde qvinnan
sina kärl med vatten och började sitt arbete, under
det barnet, som icke hade något annat att sysselsätta
sig med, började plocka några mogna guavas på ett
träd, som växte utmed stranden och sköt ut något
öfver vattnet. Under det modren sålunda var
sysselsatt, spratt hon häftigt till vid ett vildt skri och ett
plumsande, som hördes nästan på samma gång, och
seende sig om, såg hon sitt barn sjunka ner i
vattnet. I samma ögonblick märkte hon ett
förskräckligt föremål — en stor kajman — som närmade sig
stället. Uppfyld af fasa, släppte qvinnan kläderna
och rusade till stranden. Hon tvekade icke ett
ögonblick, utan hoppade i vattnet, hvilket räckte
henne upp till halsen. I detta ögonblick kom
barnet åter upp på vattenytan. Modren fattade det i
armarna och höll på att lyfta det öfver vattnet, då
kajmanen kom rusande framåt med öppet gap, grep
om den lilla flickans ben och, med ett hugg af sina
starka käkar, skilde dem från kroppen. Den lilla
flickan skrek ånyo, men det var hennes sista skrik.
Då modren arbetat sig till stranden och lagt den
stympade kroppen på marken, hade barnet upphört
att andas.
»För några ögonblick satt den förkrossade
modren och stirrade på de ännu skälfvande
qvarlefvorna af barnet. Emellanåt böjde hon sig ned och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
