- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
83

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En kedja af förstörelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Icke jag heller,» sade Lucien, »men jag har
hört den omtalas. Jag känner igen honom på
beskrifningen, det är blodsnoken (Coluber testacea).»

»Ah,» sade Basil, »jag har hört djurfångare tala
om honom.»

»Ja,» tillade Lucien. »Det är ett sällsynt species
och finnes endast i den aflägsna Vestern. Se!
Skorpionen har segrat; kameleonten har sprungit bort — och
utan svans, så sannt jag lefver!»

I detta ögonblick varseblef skorpionödlan
ormens långa röda kropp, hängande öfver sig, och som
hon af erfarenhet visste att det var en farlig fiende,
sprang hon undan, sökande att gömma sig i gräset.
I stället att fly till ett träd, der hon kunde hafva
undkommit genom sin öfverlägsna vighet, sprang
hon i sin förvirring och förskräckelse ut på öppna
marken. Snoken föll ned från mulbärsträdet och
gled efter, med hufvudet högt i luften och käkarne
vidöppna. Han upphann ödlan inom ett par
sekunder och slog ihjel henne på stället.

Lucien var förtjust öfver de intressanta
iakttagelser, han hade tillfälle att göra, och hindrade ännu
en gång François att rusa fram. Emellertid smögo
de sig litet närmare, för att så mycket bättre kunna
observera ormens vidare rörelser. De dolde sig så
väl som möjligt bakom löfven och buskarne.

Sedan ormen dödat ödlan, sträckte han ut sig
på gräset och beredde sig att sluka sitt rof.
Ormar tugga icke sin föda; deras tänder äro icke
skapade dertill, utan endast till att bita och döda.
Blodsnoken är icke giftig och saknar derföre tagg,
hvarmed giftiga ormar äro försedda. Han har i dess
ställe en dubbel rad af skarpa tänder, och liksom
den »svarta ormen», tagelormen och andra species af
slägtet »coluber», är han utomordentligt snabb och
eger en viss förmåga att sammantrycka och krossa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free