Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En kedja af förstörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gladan kunde icke flyga sin väg och ormen vågade
icke släppa henne.
På hvad sätt skulle då detta slutas, i fall icke
en tredje komme emellan? Det var den fråga våra
jägargossar gjorde sig, under det de med spänd
nyfikenhet åsågo den besynnerliga striden. De tänkte
nämligen: ettdera af de båda djuren måste dö af
hunger; men hvilket skulle svälta ihjel först? Det
var väl bekant att gladan kunde lefva flera dagar
utan föda, men så var det äfven med ormen, ja,
ännu mera, ty för hvarje dag gladan kunde vara utan
mat, kunde ormen fasta tio. Dessutom hade ormen
just nyss ätit sin middag, kalasat kräsligt på
skorpionödlan, hvilken nu låg osmält i hans mage,
hvaremot gladan icke ännu hade smakat något till
middag och ganska säkert icke heller ätit någon
frukost, ty hon måste verkligen varit ganska hungrig,
för att försöka gripa en blodsnok, fulla fyra fot lång,
då hennes förnämsta föda, som man väl vet, består
af gräshoppor, ödlor och små gröna ormar (Coluber
æstivus). På hvad sätt än frågan betraktades, voro
fördelarna å ormens sida. Han skulle svälta ut
fogeln och på detta sätt skulle saken slutas, om de
stridande lemnades åt sig sjelfva.
De unga jägarne hade kommit till denna
öfvertygelse. Efter att hafva åsett striden, tills deras
nyfikenhet var tillfredsställd, ämnade de stiga fram och
göra ett slut derpå, då en ny rörelse från de
kämpande förmådde dem att blifva stilla. Gladan hade
fått sin näbb tätt intill ormens hufvud och sökte att
fatta om hans käk. Hon låg på ryggen, ty dessa
foglar slåss bäst i denna ställning. Ormen deremot
arbetade på att bita fogeln, och utsträckte då och
då sina käkar, framvisande dubbla rader af skarpa,
kägelformiga tänder. Vid en af dessa tillfällen,
under det ormen hade munnen öppen, högg gladan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
