Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. En blodhund på spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu vägen, genom att bryta en och annan gren,
då de redo om »holmarne».
Just som de redo omkring en tät lund,
skimrade ett sken för deras ögon. Det var en flammande
eld under skuggan af några höga träd! Marengo
styrde kosan rakt derpå. Basil, som fruktade att
det kunde vara ett indianskt läger, galopperade framåt,
steg hastigt af sin häst och fick tag i hunden. Man
gjorde halt för att öfverlägga om hvad som vore bäst
att göra. I detta ögonblick flammade elden upp
och ett fläckigt föremål syntes nära derintill. Hurra!
Det var François’ mustang! Basil och Lucien
skyndade nu dit, och till deras stora glädje sågo de
François sitta vid elden och hålla något öfver lågan.
Nästa ögonblick lågo bröderna i hvarandras
armar, gråtande af glädje.
François berättade snart sitt äfventyr. Han hade
dödat sin kalkon och sedan kommit vilse; men i
stället att gå tillbaka i sitt eget spår, som Basil
gjort, hade han irrat omkring till nattens inbrott, då
och då uppgifvande ett rop och afskjutande sin bössa
emallanåt. Stundom hade han helt och hållet
förlorat modet, och red långa sträckor, utan att röra
tygeln eller på något sätt styra sin häst. Slutligen
alldeles uttröttad, hade han stigit af hästen och
bundit honom vid ett träd. Det var redan natt, då han
gjorde detta, och som han var både frusen och
hungrig, tog han mod till sig och gjorde upp eld.
Lyckligtvis hängde kalkonen ännu vid sadelknappen; han
skyddade sig att plocka honom och hade just nyss
svedt honom öfver elden, samt var i begrepp att
steks honom, då han blef så angenämt Öfverraskad
genom brödernas ankomst. Vid åsynen af den
präktiga kalkonen blefvo Basil och Lucien hungriga som
vargar, ty i sin oro hade de icke tänkt på middag.
Steken blef snart färdig, och efter en herrlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
