- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
155

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXL Eldringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vargarne tjöto förfärligt omkring lägret och
deras ögon lyste ännu genom dunklet. Men detta
skulle icke hafva hindrat gossarne från att sofva, om
icke deras uppmärksamhet blifvit fästad på ett
annat ljud — ljudet af ett helt annat slags djur. De
hörde det midt ibland vargarnes tjutande och visste
på ögonblicket hvad det var. Det liknade nästan
skriket af en uppretad katt, men var långt vildare
och fruktansvärdare. Det var kuguarens läte!

Jag säger att de unga jägarne genast igenkände
detta djurs läte, ty de hade hört det då de
jagat i Louisianas skogar, ehuru de aldrig varit
utsatta för dess anfall. Likväl hade de trovärdiga
bevis om detta djurs styrka och vilda natur, och
blefvo derföre förfärade då de hörde dess skrik,
hvilket män med de starkaste nerver före dem hade
blifvit.

Då skriket först nådde deras öron, hördes det
svagt och på afstånd, icke högre än en kattunges
jamande. Det var tydligt att djuret var mycket långt
borta i skogen. De visste likväl att djuret hastigt
kunde genomtåga den mark, som låg emellan det
och deras läger. De lyssnade. Ännu ett skrik
hördes, men närmare. De sprungo upp på benen och
lyssnade åter; då hördes skriket mera aflägset. Detta
var likväl ett misstag af gossarne. De glömde att
deras öron nu voro längre från marken.

De stodo en sekund stirrande på hvarandra, med
förskräckelsen tecknad i sina anletsdrag. Hvad var
att göra?

»Skola vi stiga upp på våra hästar och fly?»
frågade Basil.

»Vi veta icke hvilken väg vi skola taga,»
genmälte Lucien. »Vi kunna rida midt i gapet på djuret.»

Detta var ganska sannolikt, ty det är ett
besynnerligt faktum att kuguarens skrik, liksom lejonets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free