Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Antiloperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en slät, jemn yta på toppen. I anseende till denna
form äro de på det spansk-amerikanska språket
kallade »mesas» eller bord. De finnas vanligen
omkring den öfra Missourifloden och de vidsträckta
ödemarker, som ligga vester om Del Norte.
Stundom stå några af dem nära hvarandra på
slätten och se ut som om deras toppar en gång
varit den ursprungliga ytan och marken emellan dem
blifvit bortförd och urhålkad af regn eller andra
orsaker. För dem som äro vana att se endast runda
höjder eller berg med skarpa spetsar, synas dessa
upphöjda »mesas» ganska besynnerliga.
Den, vid hvilken våra unga jägare stannade,
hade en yta af emellan tjugu och trettio acres, och
dess lodräta sidor reste sig nära tvåhundra fot öfver
den omgifvande prairien. Några dvergaktiga pinier
och cedrar hängde ut från dess klippor och utmed
kanterna växte agaver, yuccapalmer och cactus.
Sedan våra resande släckt sin törst, tänkte de
naturligtvis icke på något annat än att stanna qvar
der de voro, för att förfriska så väl sig som sina djur.
De sågo sig omgifna af de tre
nödvändighetsartiklarne för ett läger — vatten, ved och gräs. De
började med att afskära några pinier, hvilka växte vid
foten af klippväggen. Af dessa hade de snart gjort en
präktig eld. De hade ännu björnkött, tillräckligt för
några dagar. Hvad behöfde de mera? Men de
upptäckte att äfven i dessa torra trakter hade naturen
planterat träd och växter till lifvets uppehälle.
Pinierna lemnade sina mjöliga frukter, agaven sina
ätliga rötter, och prairierofvan växte vid bäckens
kanter. De sågo en liten planta med hvita, liljelika
blommor. Det var indianernas »sego» (calochortus
luteus), och de visste att dess rötter växte som
knölar, stora som hasselnötter, och smakliga att äta då
de blifvit kokta. Lucien upptäckte alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
