- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
196

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Antiloperna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de flesta andra hänseenden äro rådjur och antiloper
lika. Naturforskarne påstå att det finnes endast ett
slags antilop i Norra Amerika, nämligen
»gaffelhornen» (antilope americana). Då Mexicos fauna blifvit
omsorgsfullt granskad, förmodar jag att ännu en art
blir upptäckt.

Det är endast på den aflägsna vesterns stora
prairier, som man ser den »gaffelhornade» antilopen.
Han är utomordentligt skygg och jägaren kan endast
genom klokhet och list få tillfälle att nalkas honom.
Indianerna jaga stundom antiloper på det sättet, att de
omringa hela hjorden, så att de få den i en klunga;
men äfven då händer det ofta att de undkomma
genom sin snabbhet, och detta sätt att jaga dem
är så tröttsamt, att det sällan begagnas, der något
annat villebråd kan fås. Det lättaste sättet att
åtkomma antilopen är då han söker att komma öfver
en flod, emedan hans spensliga lemmar och små fina
hofvar göra honom till en dålig simmare.
Indianerna nedgöra stundom hela hjordar, hvilka söka att
simma öfver prairiens stora strömmar.

Ehuru skygg, är antilopen lika så nyfiken, som
någonsin moder Eva var, och nalkas ofta sin
farligaste fiende för att tillfredsställa sin nyfikenhet.

Basil och François hade fattat sina bössor, men
försökte icke att röra sig ur stället, ty de trodde att
det skulle vara utan nytta, då det icke fanns ens en
grästorfva, som de kunde gömma sig bakom. De
suto derföre stilla, i hopp att antiloperna ämnade sig
till källan och sålunda frivilligt skulle närma sig dem»
Gossarne misstogo sig icke häri. Hjorden,
bestående af omkring tjugu stycken, kom framåt öfver
prairien, rakt åt »butten» till. Antiloperna gingo i
en enkel linie, följande sin ledare, alldeles som
indianerna på ett krigståg. Snart voro de så nära, att
jägarne kunde fullkomligt se dem, fleras gula

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free