- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
214

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Jagt på "storhorn"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och han pekade långt utåt prairien, der några
rödaktiga föremål syntes sväfva som vinden mot »Llano
Estacado». Lucien fäste nu sina bröders
uppmärksamhet på åtskilliga trapplika steg i klippan, hvilka
djuren utan tvifvel betjenat sig af, och sålunda
kommit helbregda ned på slätten.

Så snart de vilda fåren icke längre kunde synas,
vände sig jägarne till de två som de skjutit, hvilka
båda, hane och hona, lågo stendöda utsträckta på
marken. Gossarne ämnade draga af dem skinnet,
då Basil och François ihågkommo hvad de sett nyss
innan de skjutit, och som de ville öfvertyga sig
huruvida »storhornet» af våda eller med vilja stupat
öfver klippan, gingo de till det ställe, der djuret
försvunnit. Då de lutade sig öfver kanten, sågo de ett
träd skaka häftigt nedom dem, och ibland dess
grenar syntes en stor, röd kropp. Det var »storhornet»,
och till deras förvåning märkte de att djuret
hängde fast med ett af sina stora horn, medan dess kropp
och ben arbetade och slängde i fria luften! Det var
tydligt att djuret mot sin vilja stupat öfver och i
fallet fastnat i trädets grenar. Det var ohyggligt att
se det stackars djurets ryckningar, men det fanns
ingen möjlighet att lossa det ur trädet, ty det var
långt ifrån att kunna nås af dem, och Basil, som
laddat sin bössa för att göra ett slut på djurets qval,
skickade det en kula genom hjertat.

Skottet förändrade icke dess ställning, ty ehuru
det slutat att röra sig och var dödt, hängde det
ännu qvar vid grenarne, och skulle utan tvifvel
förblifva der, tills någon hungrig gam uppspanade det och
beröfvade den svängande kroppen dess kött.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free