Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Aftonmåltid på ett skelett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vargarne hade icke lemnat så mycket kött, som kunde
hafva fyllt den minsta af hans tänder! Äfven slitna
akinnstycken, som lågo strödda omkring, hade
blifvit renskrapade af dessa glupska djur, och benen
syntes så fria från kött, som om de blifvit skrapade med
en, knif. Om en anatom varit anmodad att preparera
skelettet för ett museum, kunde han icke hafva
rengjort det bättre.
Det var icke något uppmuntrande att beskåda
detta onyttiga skelett, och gossarne ämnade återvända
till sitt läger, då den tanken kom för Lucien, att
benen kunde duga att koka soppa på. Denna tanke
yppade han naturligtvis för bröderna, och det blef
genast beslutadt att de skulle koka benen och försöka,
Det var en lycklig tanke., Utan tvifvel erbjödo
benen, hvilka voro fullkomligt friska och icke ännu
torra, en utmärkt soppa, och gossarne beredde sig
genast att tillaga den. François samlade buskar att
tända eld med, under det Basil, som fattat Luciens
lilla yxa, började att arbeta på att från skelettet
afhugga refben och leder. Lucien, som såg att
åtskilliga slags plantor växte vid flodens kant, gick ned
för att undersöka dem, i hopp att deribland finna
den vilda löken eller prairierofvan, eller kanhända
någon annan växt, som kunde hjelpa till att förstärka
soppan.
Medan alla tre voro sysselsatta med sina
särskildta göromål, ådrog sig ett gällt utrop från
Basil brödernas uppmärksamhet. Det var ett utrop af
glädje, åtföljdt af ett vildt skratt, likt en dåres.
François och Lucien sågo upp förskräckta och
trodde att något obehagligt händt, ty de kunde icke
förstå hur Basil kunde skratta så högt vid ett sådant
tillfälle och under så sorgliga omständigheter.
Då de sågo på honom, fortfor han att skratta
och han svängde yxan öfver hufvudet liksom i triumf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
