Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIV. Den hemlighetsfulla pungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väcka François och Lucien, och efter tillfället
erbjuder sig, skall jag gifva dem revelj med min bössa.
Jag skall sigta på den största af dessa smygande
vargar, och skall åtminstone hindra en af dem att
tvinga någon hålla vakt hädanefter, hoppas jag!»
Under det Basil tänkte detta, reste han sig på
knäna och såg sig omkring för att utvälja ett offer.
Underligt nog hade vargarne, liksom hade de gissat
hans afsigt, aflägsnat sig från eldens grannskap,
fastän några ännu smögo omkring vid pilarne på
bäckens strand. Basil utvalde en af dem, som i det
dunkla ljuset syntes vara en stor grå varg, hvarpå
han lade an. Som han icke bekymrade sig om
huruvida han dödade djuret eller ej, afsköt han skottet
vårdslöst.
Då hördes ett gällt skri, som besvarades af
femtio andra, från alla sidor af dalen. Det uppväckte
de sofvande jägarne, hvilka tillika med Basil rusade
upp. Det var icke vargarnes tjut de hade hört, utan
ett skrik af en helt annan art — det var ljud af
menniskoröster — det var indianernas krigsrop!
Alla tre stodo stumma af fasa; men äfven om
de kunde hafva talat, gafs dem knappt någon tid
att yttra ett ord, ty nästan samtidigt med ropen
framrusade mörka kroppar, och nästa ögonblick voro
gossarne omringade af femtio fullvuxna vildar.
Basil, som varit längst från elden, fälldes af ett slag
sanslös till marken, medan Lucien och François,
hvilka icke tänkte på att nyttja sina bössor, blefvo
gripna och fasthållna af indianernas bruna armar. Det
var lyckligt för gossarne att de icke gjorde något
motstånd, eljest hade vildarne dödat dem alla tre på
stället. Nu syntes de en stund obeslutsamma om de skulle
döda dem genast eller icke, ty det var en af
indianerna, som Basil tagit för en varg. Indianen, som blifvit
sårad af skottet, uppretade naturligtvis de andra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
