Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ligast i Vildanden. Doktor Rellings ironi år ganska
allvarligt menad: en individuell lifslögn kan —
mårk vål — i brist på annat duga att lefva på.
Hvad han såger, tror jag mig kunna fullt sannt öfver-
såitta så, att det år båttre, om så illa skall vara, att
låtsas vara miånniska, om man nåmligen har en viss
tro på sin mission, ån att alldeles intet temperament
— ingen lifsgnista ha — och lefva åndå. I Vildanden
blir som bekant den falska entusiasmen, den upp-
styltade tanke- och kånsloriktningen afklådd i all
sin nakenhet. Hvad som hår drabbas, år natur-
ligtvis icke idealet som hågringen af en låskedryck
på lifvets ökenstig, utan idealet som en inbillad
verklighet och en fullkomlighet, hvilken varelsen tror
sig om, men ikke åger. Hår år det icke fråga om
det glada, jublande: det år fullkomnadt, hvilket
hvarje månniskobröst har behof att utropa efter en be-
segrad svårighet, ej ens den rent miinskliga fåfånga
och lilla sjålfbeundran, som vanligen i hånryeknin-
gens ögonblick åtföljer en min personliga seger vid
den berusande kånsla af lycka, som då år fullt natur-
lig, om också öfverdrifven. Intet af allt detta år IB-
sEN emot. Medan Gregers i detta skådespel år repre-
sentant för den opersonliga dogmtron på vissa maximer,
år Hjalmar Ekdahl också ett offer för sin opersonliga
orörlighet. Han år mycket personlig i sin njutnings-
lystnad, om man kan kalla djuriskhet för personlig-
het. Men i allt hvad som rör viljan år han operson-
lig och det år också den omotiverade, lata sjålfbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
