Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
en karrikatyr, når jag på samma gång såger, att hans
ord dår och annorstådes drabbat oss med sjålfan-
klagelsens bitterhet och gjort honom dubbelt kår för
oss som kött af vårt kött och blod af vårt blod. Så
kår blir blott en lårare, hvilken mången gång kånner
samma svagheter som vi: en sådan lårare blir alltid
den mest beundrade, på samma gång han blir den
mest ålskade.
Jag tror, att jag med detta hvarken tecknat Ipsen
eller svenskarna alltför idealt — vare sig nu tecknin-
gen i sina grunddrag år riktig eller icke. Gemensam-
heten hos oss och honom — om jag försöker sam-
manfatta — år den af en idealism, som hellre nöjer
sig med förnekande ån halfhet, en skepticism, som ej
nöjer sig med slagord, och slutligen — skall jag våga
såga det — en observationskyla, som ej nöjer sig med
verkligheter utan alltid förkastar det verkliga som
något ej absolut. Redan tidigt i vår historia kan man
mårka fabeldiktens spasmodiska mod, hvarför vi ånnu
sörja vår forntids idealer, som Rosmer sina aristokra-
tiska förfåder, som Solness sin ungdoms stora kraft,
med minnesdiktens form och vemodets poetiska saknad.
Måhånda år det personliga minne, jag nu som
afslutning vill anföra, temligen trivialt. Det år date-
radt Upsalajubelfesten 1877, når Ipsen, nyss ankom-
men till staden, dår supé var anordnad i en familje-
krets, stod temligen otillgånglig, stödd mot kakelugnen
och syntes besvårad att vara observationsföremål.
Jag såg honom senare hos fru Edgren, sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
