Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
en fördel. Som supéanekdot har jag anfört detta,
beledsagadt af mina helt och hållet hypotetiska kom-
mentarier, med risk att man skall beskylla mig att
underkånna Boströms genialiska system. Det var i
alla fall ett af de tillfållen, då jag lårde mig tro
om Ibsen, hvad jag nyss utvecklat, att han nåmligen
år den mångsidiga månniskokånnedomens psykolog.
Jag iakttog honom under de följande dagarna.
Det var icke de stora titlarnas och de vetenskap-
liga namnens månniskor han sökte. Kanhånda han
ej kunde hitta på mönniskan hos dessa. Men det
fanns en, som han under dessa dagar med synnerlig
förkårlek följde — och det var en af »de stilla i lan-
dena«, för hvilka intet högt existerar utom den idé,
för hvilken han sjålf år intagen. Denne alltid glade
och förnöjsamme drömmare brukade utan ett spår
af respekt klappa Issen på axeln, fråga honom hur
han mådde ett par gånger om, och prata och skratta
med honom precis som ett godt barn. I stållet för
att undvika honom sökte Irsen hans sållskap. Att
han studerade honom som typ, år både möjligt och
troligt, men det år också alldeles såkert, att han
njöt af honom som en barnslig vån, med hvilken han
sjålf kunde vara barnslig.
Dessa småminnen — de enda jag personligen kån-
ner ur IBSENS hvardagslif vid ett festtillfålle, och som
jag tyckt kunna förtjåna att blifva allmånnare kånda
har jag anfört i hopp att dårmed också förklara något
af den brytning, han gjorde mot det ceremoniösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
