Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Om Henrik Issen som »vår< — qvinnans —
skald, qvinnokampens skald, har man vål nog från
behörigt håll skrifvit och sagt tillråckligt. Hvad jag
från denna synpunkt ville tillågga, kan jag med hela
kraften af min öfvertygelse uttrycka blott genom min
konst, hvaraf sjelfva deklamationen endast utgör en
del, och ingalunda den vigtigaste.
Det ligger i luften nuförtiden att leda skådespelar-
konsten från det yttre till det inre, från aktion till
psykologisk skildring. Hos ingen dramatiker ligger
skådeplatsen för handlingen så öfvervågande på psy-
kologiskt område som hos Henrik Ipsen, och hos
ingen år handlingen på denna skådeplats rikare ån
hos honom. Likasom allt hvad på denna skådeplats
sker år lefvande dramatisk sanning. Håri, i denna
lefvande sanning, ligger för mig skådespelarkonstens
nerv. Det vore omöjligt för mig att utöfva min konst,
om jag skulle nödgas hålla den för blott ett sken.
Minst af alla får skådespelarkonsten vara blott —
smink.
Också i den sceniska konsten gåller det att be-
kånna tron på personligheten. Vi gifva icke bort oss,
utan vi bekånna vår personlighet i den dramatiska
gestalt vi framstålla. Det år min öfvertygelse, att den
nutida skådespelerskan har en uppgift vid sidan af
den estetiska: den gåller personlighetens bekånnande,
tron på qvinnan och den kamp vi kåmpat sedan
tidernas begynnelse. Issens qvinnogestalter åro den
moderna uppvaknande qvinnans sjelfbekånnelser. Be-
im
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
