Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så bleka och smala de äro,» sade han
hjärtligt, »det skall göra dig godt att sitta här
och inandas saltluft, för du är väl inte kokett
och låter bli af fruktan, att håret skall gråna.
Det är farligt med salthaltig atmosfär för det,
som du nog hört.»
Hon strök med handen öfver det mörka
håret, där det var godt om blanka, hvita strån.
»Jag är inte rädd,» sade hon, »jag ropar inte
ungdomen tillbaka. Hvad skulle den ge mig nu?»
Hans uppmärksamhet fästades på flaggan,
som slingrades om stången, och han blef henne
svaret skyldig. Hon reste sig och gick, men
när de träffades längre fram på förmiddagen,
hade hon hvit klädning — enkelt, tätt ylle —
sydd utan andra prydnader än breda spetsar
kring händerna och ett veckadt, svart
sidenbälte. Det var ju inte mera än ett halft år,
sedan hennes lille gosse dött, men ingen skulle
undra på, att hon lade bort sorgen för en dag.
Hon log vemodigt åt det triviala uttrycket
att lägga bort sorgen för en dag och tänkte,
att aldrig lade väl hon bort den, den hade
tusen osynliga budbärare, som förde dess eko
in i hennes sinne, och hon hade ofta märkt
att det fanns grymmare glädjedödare i ett eko
än i själfva verkligheten.
Börje kom från salen, just som hon stängde
förmaksdörren för tyllgardinernas och dragets
skull. Han tvärstannade, när han fick se henne
stå där mot det vinröda draperiet. Hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
