Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han vände sig endast helt en passant till
mig. Jag tror, han såg på mig som en död
punkt eller en brusten sträng. Det gjorde mig
inte ondt; denne Börje Gunnarsson skulle jag
aldrig kunna känna något för. Han var en af
herrarna, förmodligen den mest underhållande.
Inom mig hade jag bilden af den, jag sent lärt
mig älska, af honom, som låtit de hvita
rosenbladen glida ned mot mitt bröst, oeh som med
ängslan och ömhet tagit mig i sin famn.
Börje föreslog, att de alla skulle komma
med till Bingborgen och där fortsätta
sam-kvämet. ’Såvida inte du är trött,’ vände han
sig till mig med ett tonfall, som ogillade ett
eventuellt jakande svar.
Han kunde varit lugn, för att han ej
vädjade förgäfves till min plikt som antagen
värdinna i hans välförsedda hem, och den lilla
im-promptufesten gick af stapeln med en
österländsk stämning af förfining och charme.
Damerna voro hänryckta, herrarna höllo
tal, mer eller mindre katederblommor, mer eller
mindre blå dunster, och det dansades som skulle
alla våra hederliga, tungfotade programdanser
ledt sitt ursprung från Tarantellan. Jag var
med. Glädjen smittade mig inte en sekund,
men den fick icke blåsas ut genom något kallt
vinddrag. Jag visste ju inte, om Börje såg
annat i mig än den plikt han ville bära. Om
han haft mig kär, skulle han en enda minut
lämnat gästerna och tagit mig afsides för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
