Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och han kysste mina händer så innerligt som
toge han mig i famn med hela sitt väsen.
Det var då, medan jag satt där hos honom
och världen sof omkring oss, som jag erinrade
mig, hvad en liten fru bland mina bekanta sagt
en gång, när hon berättade om sin lycka:
’Och tänk, vi ha bara hvarandra! Min
man går aldrig ut och söker upp några vänner,
är han inte rar? Jag gör det ju så trefligt jag
kan för honom i hemmet, men i alla fall är det
förfärligt snällt att trifvas så.’
Var det så snällt? Hvarför kunde ej de två,
som kände, att de voro det bästa för hvarandra
med samma berättigande finna hemkänslan?
Hvarför skulle han, först när han var trött på
yttervärldens förströelser, komma och gäspa ut
och sträcka på sig och vara äkta man med den
äran i det hem, de gemensamt byggt? Det är
en tradition, att hemmets penater skola vårdas
uteslutande af henne, och det är synd, att
mannen aldrig skall få utveckla sina större
egenskaper vid den husliga härden, bara därför att
hon, dess vaktarinna, är så innerligt nöjd, om
han sitter där, sedan får han lof att vara en
smula småtråkig och dufven idebjörn!
Jag skulle önskat, att mina tankar mera
plastiskt format sig efter de möjligheter, som
situationen beredde, men jag rådde inte för,
att de arbetade på hård mark. Jag fick
visserligen en liten mild och ljus medeltidscroquis
sedan, men den hade en touch af ironi. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
