- Project Runeberg -  I elfte timmen /
120

(1904) [MARC] Author: Elisabeth Kuylenstierna-Wenster
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att tro en annan vara ett antagligt surrogat,
en, som Elsa-Maria förtrodde sig till. Hon
tänkte inte en sekund på att genom koketta
undanflykter öka denna aggande känsla. Det
var henne som hon sett honom rakt in i
ögonen, när hon skref:

Det är mycket lätt att besvara din fråga
beträffande Preben Lycke. Får jag göra det
med en liknelse, skall jag säga dig, att han och
jag äro som två mörkrädda barn, hvilka
händelsevis träffats och räckt hvarandra handen
för alt tryggare komma igenom den stora
människoskogen.

Han är mycket för mig; han är redan en
kär vän, och vi sakna båda, om vi hoppats
träffa hvarandra en dag, och det går om intet.
Jag var nog modig en förmiddag att alldeles
ensam besvara den visit han gjort mig. Där
fanns taflor och böcker hos honom, som jag
gärna ville njuta af i ostörd ro, och så gick
jag dit.

»Men fru Elsa!»

Det var riktigt lustigt att se den gode
mannens häpnad öfver min djärfhet. Han såg
så rädd ut som han förnummit din straffande
astralkropp. Inom parentes har han stor
respekt för »doktoren» som han kallar dig, respekt
och intresse. Det är en nästan långt drifven
ärlighet att berätta dig, hvad han sade en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:52:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ielftetim/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free