Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
Bland indianer vid Rio Pilcomayo (forts.)
Indianbarnen.
Har choroti- eller ashluslavbarnet nog tur att födas af
en gift kvinna och att ej komma allt för tätt efter ett syskon,
får det lefva. Länge få barnen dia. Ofta har jag sett
cho-roti- och asliluslaybarnen törstiga efter springleken, stående
dia sin sittande moder.
Småbarnen äro allas glädje, i synnerhet ha gubbarne
ocli gummorna dem kära. De agas aldrig, de höra aldrig
hårda ord. Medan de äro små, tyrannisera de både föräldrar
ocli far- och morföräldrar. När de blifva äldre och
förståndigare, äro de tack vare denna uppfostran vänliga och
uppmärksamma.
Ar det nödvändigt kunna likväl äfven indianmammorna
vara bestämda. En gång såg jag sålunda en c-horotigosse, som
fått en sandloppa i foten. Obek}Tmrad af gossens skrik tog
modern med en bennål ut den besvärliga och farliga
insikten, under det att tvenne gummor höllo stadigt i pojken.
Ett utmärkt godt förhållande råder mellan föräldrarna
och barnen liksom mellan syskonen. Hur mången gång har
det icke händt mig, att någon af mina vänner bland de
unga indianerna fört mig till en gammal gumma och
rekommenderat henne till en skänk med det enkla ordet
mamma.
Ofta ser man blinda och ofärdiga gamla gubbar och
gummor i byarna, som underhållas af barnen. Hotas byn af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
