- Project Runeberg -  Indianlif i El Gran Chaco (Syd-Amerika) /
94

(1910) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

ERLANI) NORDENSKIÖLD

diirfvad, hvit tobaksrökare måste förvåna sig.
Mataco-guis-nav vid Rio Pilcomayo bjödo mig sålunda sina knifvar, sina
oumbärliga knifvar, för litet tobak. I hvarje indianby i Chaco,
dit jag kommit, har jag också delat ut rikligt med tobak
och på så sätt lagt en säker grund till vänskap.

Det är förvånansvärdt, att indianerna äro så ifriga efter
tobak, när de själfva odla sådan. Man behöfver likväl blott
pröfva deras tobak för att förstå, att de hellre röka den
hvite mannens, ty den, de själfva ha, är smaklös och dålig.
De förstå tydligen ej att bevara densamma, utan låta den
multna, så att den ser ut som kompost,
Chacoindianerna vilja ha stark tobak. De äro
alla piprökare, och man ser i Chaco en stor
rikedom på piptyper.

Kvinnorna röka i regel ej. Ett undantag
göra dock de chorotiflickor, som lefvat mycket
med hvite. Skänker man en kvinna tobak,
så ger hon, hvad hon fått, åt någon man.
Gossarne äro, när de komma åt tobak, stora
rökare. Ofta ses pojkar på fyra k fem år
blossa med välbehag.

Indianerna röka, såsom jag redan omtalat, alltid skift,
d. v. s. pipan går från mun till mun. Hvar och en tar sig
ett par kraftiga lungbloss och så sändes pipan vidare till
nästa man. Många gånger har det, som nämndt, händt mig,
att en indian tagit pipan eller cigarretten ur mun på mig,
sugit på den ett tag och stuckit den till mig igen. Man
blir så van vid detta bruk, att man rent af blir generad,
när man är knusslig och röker ensam. Oftast brukade jag,
när jag blossat litet på min pipa, räcka den till en indian,
för att sedan få den tillbaka utrökt, sedan den gått laget
rundt. Choroti i Chaco blanda ofta upp tobaken med spån
af en synnerligen välluktande bark, som gifver en pikant
smak åt röken. Denna bark få de från de choroti, som bo
vid Caiza, nära Andernas sista utlöpare mot Chaco.

Isynnerhet äro indianerna angelägna om, att tobak skall

42. Piphufvud.
Ashluslay.

7*.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indianlif/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free