Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 ERLANI) NORDENSKIÖLD
älven vilda tsirakua och siriono st rö 1’va omkring i
urskogarna vid densamma.
Mellan Rio Grande och Rio Parapiti är ett högst
vatten-fattigt område till stor del täckt af alldeles ogenomträngliga
snar och lag buskskog, full af caraguatå och kakteer. Här
och där är denna enformiga, dystra vegetation afbruten af
kullar och grässlätter.
Utom <le vilda tsirakuaindianerna, som göra dessa snår
osäkra, finnes där en annan märkvärdighet, nämligen
gua-nacos (auchenia). Det är ganska märkligt att i dessa, ofta
af torkan förbrända snar, finna ett sådant djur som
gua-nacon, hvilken man blott tänkt sig i samband med
Andernas kalla högslätter eller Patagoniens ofta frostbitna pampas
Det vore intressant att kunna afgöra om denna den tropiska
urskogens guanaco verkligen är densamma, som den man
känner från kallare trakter. Intelligenta hvite, med hvilka
jag talat om saken och som sett bägge, anse likväl, att det
är samma art.
o
Återkommen till Rio Parapiti sökte jag upp Batirayu,
med hvilken jag redan 1908 blifvit intimt bekant och som
talade utmärkt spanska.
Ingen indian, som jag känt, har jag kommit så nära
som Batirayu. Han förstod att det var af intresse för
hans stam, som jag samlade de gamla minnena. Batirayu
sökte göra sitt bästa för att förklara för mig sin stams
religiösa begrepp. Om aftonen sutto vi i lians stuga vid en
cigarrett och ban berättade om gamla tider, om
trollkarlarne, om höfdingarne, om gudarne. Ibland kom en
gammal höfding Bövra äfven dit och sa tiek jag höra många
trefliga chanésagor. Långt in på nätterna sutto vi och
pratade vid ett flämtande ljus, som jag brukade medföra för
att kunna göra anteckningar.
Det vore ett stort misstag att tro att samtalen med dessa
män blott var ett intressant studium. Jag hade synnerligen
trefligt med dessa fina, taktfulla ja! hvarför inte »bildade»
människor. Det var en ren vederkvickelse, när man kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
