Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
ERLANI) NORDENSKIÖLD
kom hem från arbetet, var ban alldeles smutsig. Tatutunpa gjorde
ingenting. Han låg bela dagen bredvid sin kvinna och
hvisslade i sin runda träpipa (bild 80). När hans svärmor
såg, att han icke arbetade, sade hon: »Denne man tänker
icke alls på sin familj.»
När han hörde detta och visste, att Aguaratunpa redan
hade arbetat mycket, frågade ban sin hustru, om hennes
fader icke hade någon gammal åker, som ban kunde få
odla. Svärmodern sade då till sin dotter: »Hvarför frågar
den där mannen efter en åker, som är så lat? Bättre vore
att Aguaratunpa frågade, han som håller på att arbeta.»
Tatutunpa gick med sin käpp och sin hustru till
höf-dingens gamla åker. Han gick midt ut i den stora, öde
åkern, gräfde upp litet jord, lyfte upp en jordkoka och
kastade upp den i luften. Jordkokan föll på marken och
gick sönder i många bitar. »Den här jorden duger icke»,
sade ban, och frågade sin hustru, om det icke fanns på
annat håll en stor slätt, som de kunde odla. Hon sade, att
det fanns en stor slätt. De begåfvo sig dit och gingo midt
ut på slätten. Tatutunpa gräfde upp litet jord, kastade åter
upp en jordkoka i luften, men denna gick icke sönder,
utan föll ned alldeles hel. Han sade åt sin hustru, att denna
jorden var utmärkt att arbeta på. De gingo hem.
Följande dag begaf sig den gamle Tatutunpa ensam
med sin spade till slätten, där han hade gräf t litet grand,
och stack denna i jorden. På en liten stund rensades bela
den stora slätten ensam af spaden. Tatutunpa kallade på
vinden, som kom med stor stvrka och blåste bort allt bråte.
Blott det allra finaste hade blifvit kvar. Han kallade på
hvirfvelvinden, som sopade åkern alldeles fri. Tatutunpa
had att få frön af papegojorna, men de kommo med
odugliga frön, som alla voro i stycken. När ban såg, att dessa
frön ej dogo till något, bad han änderna och dufvorna och
de små-små dufvorna, att de skulle komma med alla
slag af frön, hvilket de också gjorde. De till och med sådde
dem själfva. När de hade slutat att så, begaf sig Tatu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
