- Project Runeberg -  Islam fordom och nu : studier i korantolkningens historia /
138

(1915) [MARC] Author: Ignaz Goldziher Translator: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Mystikens koranutläggning. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

Utförligast yttrar han sig härom till Sura 105,
den s. k. Elefantsuran. Den etiopiske konungen
Abraha drog med elefanter mot Mekkas helgedom
för att förstöra den och omöjliggöra vallfärderna till
densamma. Men Gud förhindrade hans avsikt; han
förstörde hans armé genom en skara fåglar, som
kastade ned stenar av bränd lera på fienderna
varigenom dessa blevo såsom ett avbetat sädesfält. Man
antager vanligen, att detta syftar på en koppepidemi,
som tvang konung Abraha till återtåg.
»Elefantmännens historia — säger Ibn ᶜArabī — är allbekant;
den har tilldragit sig kort före profetens tid; den är
ett av tecknen på Guds makt och en verkan av hans
vrede mot dem, som fördrista sig till att profanera
hans helgedom. Det är vidare lättare begripligt, att
Gud ger fåglar och vilda djur ingivelser (ilhām), än
att han ger människorna sådana, ty de förstnämndas
själar äro ännu helt i urtillståndet. Det är ej heller
så besynnerligt, att Gud utrustade stenar med en
speciell verkan vartill han förlänar dem förmåga.
Den, som får kasta en blick in i allmaktens värld
och för vilken den gudomliga vishetens förlåt
upplåtes, förstår orsakssammanhanget (limijjat) i sådana
tilldragelser. Vi hava i vår tid upplevat något
liknande, då råttorna överföllo staden Abīward,
förstörde dess sädesfält och sedan drogo sig tillbaka till
öknen vid Oxus’ strand, där var och en av dem tog
ett trästycke och sittande därpå seglade över floden.
Alltså fordrar vår elefantberättelse ingen ta’wīl, lika
litet som förhållandena vid uppståndelsen och annat
av samma slag fordrar någon ta’wīl. Men väl är
här en tatbīg d. v. s. en parallellisering av
historiska tilldragelser med haare sanningar, vilka de
typologiskt förebilda, på sin plats. Sålunda är konung
Äbraha den mörka, etiopiska själen, som ämnar
förstöra hjärtats helgedom, ty hjärtat är i sanning
»Guds hus»; han ville avvända pilgrimerna d. v. s.
de andliga krafterna därifrån och föra dem till den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 2 16:28:04 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/islamfon/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free