- Project Runeberg -  I Sverige /
10

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hör det bara, som jag hörde det, se det bara, som jag
såg det; — den gamla herrn från Trollhättan gick bara
och såg, snodde och svängde sig, kröp på knä och
stack hufvudet in i vrårna och mellan machinerna;
han ville taga så noga reda på allting, se skrufven på
propeller-fartyget, förstå dess mekanism och verkan
under vattnet, medan vattnet sjelft haglade utför pannan
på honom; han gick utan att veta det baklänges i mina
armar, eljest hade han gått ned i machineriet och
blifvit krossad; han såg på mig, han tryckte min hand.

”Och allt detta går naturligt till,” sade han, ”simpelt
och begripligt. Skeppen gå mot vind och mot
ström, segla upp öfver skogar och berg, vattnet måste
lyfta, ångan måste drifva?”

”Ja,” sade jag. — ”Ja,” sade han, och åter ja
med en suck — — det förstod jag icke då; men
månader efteråt förstod jag det, och till den tiden vill
jag genast göra ett språng, och vi äro åter vid
Trollhättan. Jag kom hit om hösten under min hemresa,
dröjde några dagar i denna väldiga natur, på hvilken
den sysslande manniskan gör mer och mer intrång och
efterhand förvandlar det pittoreska till det fabriksnyttiga.
Trollhättan måste göra nytta, såga bjelkar, drifva qvarnar,
hamra och bryta; den ena byggnaden vexer upp
invid den andra, om femtio år är här en stad. — Men
det var icke historien! Jag kom, som sagdt är, hit
tillbaka på hösten; samma brusande, samma dån, samma
stigande och sjunkande i slussarna, samma pratande
pojkar, som förde resande till Helfvetesfallet, till
jernbron, ön och värdshuset! Här satt jag och bläddrade i
de under en längd af år samlade böcker, hvari resande
nedskrifvit sina namn, känslor och tankar vid Trollhättan;
nästan alltid detsamma, förvåning uttalad på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free