Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty fångens hörsel är i ensamheten förunderligt skärpt;
jag vred klaffen helt sagta och mitt öga såg in i det
lyckta rummet, ögonblickligen mötte hans blick min.
Det är luftigt, snyggt och ljust derinne; men fönstret
sitter så högt, att det är omöjligt att se ut derifrån;
en hög pall, som är fastgjord vid ett slags bord, och
dernäst en koj, som kan hängas upp i krokar under
taket och öfverhöljas med ett täcke, är hela bohaget.
Flera celler öppnades för oss. I en af dessa satt en
ung, särdeles vacker flicka; hön hade lagt sig i sin
koj, men då dörren öppnades, sprang hon hastigt derur,
och hennes första bestyr var, att lyfta ner kojen och
rulla den tillhopa. På det lilla bordet stod vattenkrukan
och jemte denna syntes lemningarna efter något
knäckebröd, dessutom bibeln och andeliga psalmer. I
nästa cell satt en barnamörderska. Jag såg henne blott
genom det lilla glaset i dörren, hon hade hört våra
steg, hört oss tala; men hon satt stilla, hopkrupen i
en vrå vid dörren, likasom ville hon dölja sig så
mycket hon kunde; ryggen var böjd, hufvudet hade hon
nästan nere i knäet, och händerna voro lagda deröfver.
Den olyckliga var mycket ung, sade man. I två
särskilda celler höll man två bröder, de straffades för
häststöld; den ena var ännu helt ung. I en cell satt en
stackars tjenstflicka: ”hon var utan försvar och kondition,
derför har hon blifvit hitsatt!” sade man. Jag
trodde mig höra orätt, upprepade min fråga, hvarföre
hon var här, och fick samma svar. Ännu vill jag helst
tro mig hafva missförstått hvad som sades, det skulle
ju annars vara afskyvärdt. Utanför i det fria solskenet
herrskar det den äflande dagen, härinne alltid midnattens
stillhet; spindeln, som spinner utför muren, svalan,
som kanske en enda gång flyger tätt intill rutorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
