- Project Runeberg -  I Sverige /
32

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

älskade; deri ligger för oss mångens historia, klar och
mensklig. ”Jag djerfves för ingen, utan för Dig allena
bekänna, att jag förmår illa ända mitt Ave Maria eller
läsa mitt Pater Noster, utan du kommer mig i hågen.
Ja! i sjelfva messan kommer mig före ditt täckeliga
ansigte och vårt kärliga umgänge. Jag tycker jag kan
icke skrifta mig för någon annan menniska. Jungfru
Maria, S:t Brigitta och himmelens Härskaror skola kanske
straffa mig härför? Men Du vet väl, hjertans käraste,
att jag med fri vilja och uppsåt aldrig dessa reglar
samtyckt. Mina föräldrar hafva väl min kropp i detta
fängelse insatt, men hjertat kan inte så snart från
verlden återkallas!”

Huru rörande är icke de unga hjertans nöd! Den
ljuder till oss från det multna pergamentet, den
klingar i gamla sånger; bed den lilla gumman i torfhyddan
sjunga för dig om den unga, tunga sorg, om frälsningens
engel, — och engeln kom i många skepnader.
Du skall få höra visan om klosterrofvet, om herr Carl,
som lade sig sjuk och död; den unga nunnan inträdde
i vakstugan, satte sig vid hans fot och hviskade, huru
innerligt hon hade älskat honom, och riddaren reste
sig från båren och bar henne bort till bröllop och
glädje i Köpenhamn. Och alla klostrets nunnor hörde,
att en engel hade burit henne bort, och alla klostrets
nunnor sjöngo: ”Christ gifve, en sådan engel kom tog
både mig och dig!”

Den gamla sjunger också för dig om Skön Agda
och Olof Tyste, och klostret slår i sin prakt, klockorna
ringa, stenhus resa sig, de stiga af sig sjelfva Wetterns
vatten; den lilla staden blir stor, med kyrkor
och torn; gatorna hvimla af allvarliga, välklädda
borgare; utför trappan till det gamla rådhuset, — vår
tid eger det ännu, — stiger med svärd vid sidan och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free