Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men en ovädersnatt, när regnet strömmade ner,
kom Olof Tyste till klostrets mur, kastade repstegen
deröfver, och huru högt än Wettern lyfte sina böljor;
flögo Olof och liten Agda denna höstnatt bort öfver
det bottenlösa djupet.
Tidigt om morgonen säknade nunnorna liten Agda;
der blef ett ropande och ett skriande: klostret är
vanäradt! — Abbedissan och Michel Krämare svuro, att
hämnd och död skulle drabba de flyktande. Linköpings
stränga biskop, Hans Brask, slungade bannstrålen efter
dem; men de voro redan öfver Wenerns vatten; de
hade uppnått Wetterns strand; de voro på Kinnekulle
hos en af Olofs vänner, som egde det vackra Hellekis.
Här skulle deras bröllopp slå; gästerna voro
inbjudna, och en munk från det närliggande Husaby
hemtad, för att viga dem; då kom budkafveln med
biskopens bannlysning, och denna, men icke
vigselformuläret, lästes för dem. Förfärade veko alla undan;
husets egare, ungdomsvännen, pekade på den öppna
dörren och bjöd dem genast skynda sig bort. Olof bad
blott om en förspänd kärra, på hvilken den vanmäktiga
Agda skulle kunna komma hem; men de slogo efter
dem med käppar och stenar, och Olof måste på sina
armar bära bort sin arma brud långt in i skogen.
Tung och bitter var deras vandring — sist funno
de dock ett hem; det var i Guldkroken i Westergötland;
ett gammalt, beskedlig äkta par förunnade dem
hvila och hus; de stadnade der till julen; och på den
heliga aftonen skulle der vara riktig julglädje. Gäster
voro inbjudna, gröten framsatt, och nu kom socknepresten
för att läsa bönon; men, under det han läste,
igenkände han Olof och Agda, och bönen blef en
förbannelse öfver dem båda; ångest och fasa kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
