- Project Runeberg -  I Sverige /
41

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

porten öppnar sig den stora flygeldörren, genom hvilken
musikanterna trädde ut och blåste välkomsthelsning från
balkongen; men denna sjelf är nerbruten; vi gå genom
det stora köket, från hvars hvita väggar en teckning i
rödkrita af Wadstena slott, skepp och blomstrande träd
drager blicken till sig. Här, hvarest det kokades och
brassades, är nu ett stort, tomt rum; sjelfva skorstenen
är borta, och från taket, der tunga, tjocka bjelkar ligga
på hvarandra, hänger den af damm tyngda spindelväfven,
som vore alltsammans en massa svartgrå droppsten.
Vi gå från sal till sal, och träluckorna öppnas, att
dagsljuset kan falla ditin. Allt är stort, högt, rymligt,
prydt med gamla kaminer, och från hvarje fönster en
herrlig utsigt öfver den klara, djupa Wettern. Här i
rummet satt nätter och dagar den vansinnige hertig
Magnus, hvars stenbild vi nyss sågo resa sig i kyrkan;
rubbad till sitt förstånd, för det han underskrifvit sin
egen broders dödsdom, drömmande förälskad i bilden af
Skottlands drottning Maria Stuart, till hvilken han
också friade, satt han här och väntade att få se skeppet med
henne halka fram öfver sjön mot Wadstena; och hon kom,
tyckte han, hon kom i hafsfruns skepnad, lyfte sig högt
på vattnet, vinkade och ropade, och den olycklige hertigen
kastade sig ut genom fönstret ner till henne. Vi
stå vid detta fönster och se under oss den djupa
löpgrafven, hvari han nedsjönk.

Vi gå in i drabantsalen och till rikssalen, i hvars
fönsterfördjupningar på ömse sidor drabanter äro målade
i sällsamma drägter, till hälften dalkarlens, till hälften
den romerska krigarens. I denna fordom rika sal knäböjde
Svante Stensson Sture för Sveriges drottning Margaretha
Lejonhufvud; hon var Svante Stures brud, innan
Gustaf Wasas vilja gjorde henne till drottning. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free