- Project Runeberg -  I Sverige /
50

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppfyllas, marionetterna skulle bli lefvande, och jag
direktör för menniskor. Vi drucko på saken; han packade
alla mina dockor i trälådan, band henne på min rygg
och lät mig falla genom en spiral; jag hör ännu, hur
jag föll; jag låg på golfvet, det är visst och sannt,
och hela sällskapet sprang ut ur lådan; anden hade
kommit öfver dem allesamman; alla marionetterna hade
blifvit utmärkta konstnärer, det sade de sjelfva, och jag
var direktör; allting var i ordning till första
representationen; hela sällskapet ville tala med mig, och
publiken också. Dansösen förklarade, att, om hon icke
finge stå på ett ben, så skulle huset falla; hon var
den, som höll alltihop uppe, och som sådan ville hon
behandlas. Dockan, som spelade kejsarinna, ville äfven
utanför scenen bli bemött som kejsarinna, ty annars
skulle han komma ur vanan; han, som begagnades att
bära in ett bref, gjorde sig lika vigtig som förste
älskaren, ty, sade han: i ett konstnärligt helt äro de små
af samma betydenhet som de stora. Hjelten i pjesen
fordrade, att hela hans roll skulle bestå af blott
slutrepliker, ty sådana applåderades; prima donnan ville
uppträda bara i rödt ljus, ty det klädde henne — hon
ville icke synas i blått. Det var likasom flugor i en
flaska, och jag var midt i flaskan, jag var direktör.
Jag miste andan, jag förlorade hufvudet, jag var så
olycklig som någon menniska kan bli, jag hade kommit
midt ibland ett nytt slägte; jag önskade, att jag
skulle hafva dem allihop i lådan igen, samt att jag
aldrig blifvit direktör. Jag sade dem rent ut, att de
alla i sjelfva verket vore blotta marionetter, och så
slogo de ihjel mig. Jag låg på sängen i min kammare;
huru jag kommit dit ifrån den polytechniska kandidaten,
må han sjelf bäst veta; jag vet det icke. Månen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free