- Project Runeberg -  I Sverige /
75

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kännas igen bland mängden, buro Upsalienserna en
hvit mössa med svart kant; denna är alltså ett minne,
ett tecken på vänskapens bro öfver den elf af blod,
som en gång flöt mellan beslägtade nationer, När man
mötes i anda och hjerta, då utsås ett välsignelsens säde.
Du minnets alf, kom till oss, vi känna igen dig på
mössan från Upsala; du vare vår ledsagare, och från
vårt sydligare hem, efter år och dag, förnya vi resan,
hastigare än om vi flöge på doktor Fausts förtrollade
kappa. Vi äro i Stockholm, vi stå på Riddarholmen,
der ångbåtarne lägga till vid bryggan; en af dessa
sänder tjocka rökmoln från sin skorsten, däcket är
uppfylldt med passagerare, och de hvita mössorna med
svarta kanten saknas icke; vi resa till Upsala. Skoflarne
piska Mälarens vatten, vi ila bort från det pittoreska
Stockholm. Hela sjövägen till Upsala är ett kaleidoskop
i stort; visserligen rullar icke här något kristallberg
med kolossala stjernor, rosetter och arkitektoniska
figurer; men landskap vexlar med landskap, och skyar
och solsken uppfriska färgerna. Mälaren bugtar sig,
tränger ihop sig och vidgar sig igen; det är, som
komme man från sjö till sjö, genom trånga kanaler och,
breda floder. Än ser det ut, som slutade sjön i en
smal å mellan mörka granar och klippblock, och plötsligt
öppnar sig en ännu större sjö, omgifven af ängar
och åkerfält; de nyss utspruckna ljusgröna lindarna
afteckna sig bjert mot de svartgrå klipporna; vi halka
förbi dem in i en ny sjö med holmar, träd och rödmålade
hus, och under hela denna färd råder bland
passagerarne en liflig omflyttning af kommande och
afgående i flatbottnade båtar, som äro färdiga att kantra
i det böljande kölvattnet. Farligast synes det utanför
Sigtuna, Sveriges gamla konongastad; sjön är bred

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free