Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungf Erik sitter på sin konungastol, han låter
tända facklor och ljus; det hjelper icke, det är mörkt
inom honom, och tankarnas skorpioner stinga hans själ.
”Jag har ju åter frigifvit Nils Sture,” mumlar han,
”jag har låtit uppslå på alla gathörn och utropa genom
härolder, att ingen må våga tala annat än godt om
Nils Sture. Jag har i ett hedrande värf skickat
honom till ett främmande hof, att fria för mig! — Han
har fått upprättelse nog; — men aldrig glömmer han
eller hans mäktiga slägt den spott och spe, jag lät
honom lida. Alla vilja de förråda mig, mörda mig!”
Och kung Erik befaller, att hela Sturens slägt skall
bringas hit som fångar.
Kung Erik sitter på sin konungastol, solen skiner,
men icke i kungens hjerta. Nils Sture inträder med
ja från den kungliga bruden, och konungen trycker
hans hand; lofvar honom allt godt, — och nästa afton
är äfven Nils Sture en fånge på Upsala slott.
Kung Erik våndas i dystra sinnesqval, han har
ingen hvila, ingen ro, mellan ängslan och misstro
jagas han till Upsala slott. Han vill göra allt godt igen
genom att äkta Nils Stures syster; på sina knän beder
han hennes fångne fader om samtycke och får det; men
i samma ögonblick är misstroendets ande äter öfver
honom, och han ropar i siyt vansinne: ”J tillgifven mig
dock icke den nesa, jag låtit vederfaras Nils!”
I detsamma kom Göran Persson; han anmälte, att
kung Eriks broder Johan var släppt ur sitt fängelse
och att upproret bröt lös. Och Erik sprang med den
hvassa dolken in till Nils Sture. Ӏr du der, din
riksförrädare! ropte han och stötte dolken i Sturens arm.
Sture drog ut dolken igen, aftorkade blodet, kysste
fästet, återgaf dolken_åt konungen och bad: — ”Skona mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
