- Project Runeberg -  I Sverige /
119

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sanning. Der finnes harmonisk skönhet från det minsta
blomster och blad till den stora rika buketten, från
sjelfva vår jord till de oräkneliga kloten i himlarymden; så
vidt söm ögat ser, så långt vetenskapen när, är allt, —
smått och stort, — skönhet genom harmonien.

Men se vi nu till menniskan, för hvilken vi hafva
det högsta, det heligaste uttrycket: ”skapad till Guds
beläte”, menniskan, som förmår uppfatta och i sig
upptaga hela Guds skapelse, då synes här harmonien i det
skapade vara bruten. Vid födelsen äro vi alla lika, som
skapade varelser betraktade, äro vi lika: ”Vi ha ingenting
att kunna fordra, som vår rätt.” Huru olika tilldelar
oss icke Gud anlagen! Somliga få så oändligt stora,
andra så små; vid födelsen ställer oss Gud i olika
hem och lefnadsvilkor, och hur oändligt många af oss
få icke på sin lott de hårdaste strider; der bli vi
satta, dit införda; huru många kunna icke med rätta
säga: ”det vore mig bättre, om jag aldrig blifvit född!”

Menniskolifvet, det högsta här på jorden, föll
sålunda icke under harmoniens skönhetslagar! Detta är
otänkbart; det är orättvist, och kan således icke ega
någon grund.

Lifvets disharmoni består deri, att vi se blott en
liten del af vår tillvaro, den nemligen här på jorden;
det måste finnas ett fortsatt lif, en odödlighet.

Derom predikar du för oss, du minsta bland blommor,
såväl som allt hvad skapadt är i skönhet och
harmoni. Skulle vår tillvaro upphöra i döden, så vore det
fullkomligaste Gud gjort icke fullkomligt, så vore Gud
icke rättfärdighet och kärlek, så som allt i naturen och
uppenbarelsen bekräftar det; och hänvisar man på
menskligheten i dess helhet såsom den, hvari harmonien skall
uppenbara sig, då nedsjunker allt vårt sträfvande och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free