Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt några dagars regn, och sjelfva slätterna i skogen
kunna sätta gränser för eldhafvet, den brända skogen
slår då förkolad med svarta stammar och svarta stubbar,
såsom vi nyss såga här i skögen vid den breda landsvägen;
vi hålla oss på honom, han blir jemnare och
jemnare; och är egentligen alls icke någon väg, det blir
han först nu; stora stenar ligga till hälften uppgräfda,
der vi åka; stora tråd äro kullkastade och ha just fallit,
der vi skola fram; vi, måste ur vagnen, hästarne
frånspännas; bönderna hjelpa att lyfta och skjuta
vagnen öfver diken och obanad stig. Solen skiner icke
mer, spridda regndroppar falla, och snart är det ett
jemnt regn, — men hur doftar icke björken dervid!
På afstånd har man byggt sig hyddor af lösa trädstammar
och friska, gröna grenar, och inne i hvarje sådan
hydda brinner en stor eld; se, hur den blå röken
hvirflar genom det gröna löftaket; bönder stå derinne
i sitt arbete, hamra och smida; der sjunges ibland:
”Stackars du min gosse,
Som uti skogen står!
Åh, utan skor och tofflor!
Det går väl, som det går.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
