Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Kultur och samhälle - 1. Vid Nevas stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nikolajevitjs marmorpalats. Det är makalöst ståtliga
byggnader, men de äro kalla och ödsliga. Och
Vinterpalatset bär ej sitt namn förgäfves. Mellan
Eremitaget och Eremitage-teatern leder en täckt bro
öfver Mojka-kanalen — den synes mig ha en förtviflad
likhet med Venedigs »ponte dei sospiri».
Öfverhufvud har jag aldrig kunnat förstå, med hvad skäl
man kunnat kalla Stockholm för »Nordens
Venedig» — Peter den stores stad förtjänar detta
smickrande tillmäle med vida större rätt, ty där finns
just, om ock i ringa mängd, de karaktäristiska
vattengatorna, och hade Petersburg legat under ett
mildare luftstreck, skulle en ädel arkitektur nog
kunnat trollas fram på Neva-träsken, ty där saknas
åtminstone ej penningemedel.
Kall flyter Neva förbi fästningsvallen, hvars
kanoner äro riktade mot Vinterpalatset och de andra
slotten. Där den lilla, men breda floden begynner
vid Ladoga, ligger fästningen Schlüsselburg; där den
utmynnar i Finska viken, reser sig Peter-Pavel. En
rysk skriftställare, som suttit i en af Peter-Pavels
celler, medgaf för mig, att det var kusligt där, men
prisade sig ändå lycklig att ha sluppit
Schlüsselburg, ty det anses till och med värre än det forna
Sibirien.
Hvarje vår spränger Nevan vinterns isband, och
det sorlar vid stränder, som färgas af mild grönska.
Men innanför fästningsholmens murar lossas
bojorna mindre regelbundet och försvinna ännu aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
